Dramatik från partisk vinkel.

Det är officielt. Jag gillar inte Kevin James.

Nej. Nej. Nej. Nej.

Kungen av Queens var början av mörkret. Nu är vi i mitten av beck-svart natt. 

/ Hater sippin' that haterade!

Mass Effect, den ultimata rymdupplevelsen.

Rymden är stor har man hört men det bästa med den  är att det kryllar av heta babeliens(http://hrwiki.org/wiki/Limozeen%27s_Hot_Babelien_Odyssey) som ska sättas och stora elakingar som man ska skjuta.

Det är i alla fall det Mass Effect serien handlar om, eller ja, inte riktigt bara det. Grejjen är ju den att Mass Effect serien är ju skriven av BioWare. Jag kan knappt beskiva hur bra Bioware är på att skriva spel. That's right, jag säger inte att alla spelen är bra men alla är bra skrivna.

Så på utsidan så är Mass Effect  och Mass Effect 2 väldigt simpla spel med väldigt linjära historier. Rent spelmässigt så är dem väl inget nytt på kartan, du skjuter; saker dör. Du snackar; folk gillar dig eller så hatar de dig. Ganska grundläggande för FPS/RPG genren. Men och detta är ett stort men. Det finns detaljer! Nu menar jag inte i grafiken, eller ja det finns väl med men det jag menar är att spelet är som en bra film. En bra film har en grund, en premiss eller "da baze" som man säger på ett ställe som nog inte finns. Utifrån grunden så broderas olika side-plots, karaktärer och relationer fram.

Jag kan bara föreställa mig hur mediokert Mass Effect kunde vart. Huvudrollen, Shepard, kunde ju vart så jääääkla stereotyp macho á la Nathan Drake eller Master Chief. Historien skulle blivit så otroligt banal, för alla detaljer från både sido-plotsen och huvud-plotten hade skalats av till det här:

Kille/Tjej blir Rymd-James-Bond och måste skjuta sönder ett jäääättte stort skepp för att rädda universum.

Det roliga är att det är typ är handlingen av Mass Effect serien men så skulle man se den bara om man är typ tio år. Näe, inte ens det. BioWare gjorde bra skrivna spel som man uppskattade redan då, då jag var tio alltså. Baldurs Gate, visst, vissa delar hängde jag inte riktigt med men jag förstod ändå att det var något lite extra.  

Skillnader på ettan och tvåan som är värda att tänka på.

- Huvud-plotten är bättre i ettan men side-plotsen är bättre i tvåan.

- Ammunitions systemet var mycket bättre i ettan men tvåan är vapnena roligare och det är bra  att man kan byta ammo-typ i strid.

Kort sammanfattning BioWare är spelvärldens motsats till Tv-världens HBO. Kvalitégaranti.

/ P

Såhär ligger det till.

Har du någonsin sett på tv? Jag antar att svaret är ja. Om du gjort det så måste du se någonting. Du måste se spegelbilden av tv-samhället. Som den blivit i Italien och kan bli i så många andra länder. När jag såg Videocracy hade jag väntat mig viss chock-faktor men jag kunde aldrig förbereda mig för det jag skulle se.

Nu har SVT play släppt den på http://svtplay.se/t/129797/dox 

OM du inte ser den. Ja om du inte ser den så kan du lika väl "go on and get teen-pregnant". Så mycket bryr du dig om din omgivning då. Det handlar om en vardaglig syssla som kan manipulera ett helt land, dess tankar och dess ideal.

Jag känner mig som Nicola i "Vi som älskade varandra så mycket"http://en.wikipedia.org/wiki/C%27eravamo_tanto_amati, när han ska försvare Cykeltjuven på den lokala biografen och det slutar med att han säger upp sin förlovning om hans blivande svärfar inte håller med om att Cykeltjuven är den bästa film som någonsin gjorts.

Brev till manliga regissörer världen över. Ja, ni är män, bara män kan framtvinga såna ytligt romantiserade visioner.

Kom över era morsor, det är pinsamt. Tittar nu på Ponyo of the cliff. Sällan skådad Mamma-romantik. Pappa-romantik saknas ofta i film, vilket inte är negativt. Världens bästa film-Pappa är trotts allt Mr. Bennet i BBC's pride and predjudice. Varför? Jo, han har djup. Han är en arrogant, snobbig, akademisk översittare som behandlar sin omgivning med cynisism och milt förakt. Samtidigt så är han förnuftig, rolig, mild och stöttande mot sina två äldre döttrar. Han sliter hårt för att hans familj ska kunna klara sig efter hans bortgång. I grunden till hans attityd till det mesta ligger två stora faktorer, han är förnuftigt gift, inte lyckligt och han har misslyckats frambringa en son.  

Det jag vill säga är, jag skulle aldrig vilja ha Mr. Bennet som pappa men visst funkar det bra på film för att han är mångbottnad karaktär. Det kan man säga om få mödraroller. Visst finns dem, jobbiga är att man måste leta lite för att hitta dem där bra Mamma-rollerna. Kan nämna Isabella Rosselini i Blue Velvet. Riktig människa, riktig mamma. För att inte nämna Holly Hunter i The Piano.

Jag har äntligen hittat en bra dokumentärfilm streaming sida.

http://topdocumentaryfilms.com

Ungefär åttahundra filmer, bra grejjer. Jag postar det här för att det är så himla lätt att finna bra stream sidor för spelfilmer men man hittar sällan bra ställen för dokumentärfilmer.

/ P

PS; Alla borde titta mer på South Park, säsong 13 äger

DS